Historien om tändaren
Igår var jag på kulturbio med min kära mor. Vi går dit varannan måndag, min mamma, jag och 40 pensionärer. Och igår bondade jag och mamma på sedvanligt vis såsom mor och dotter gör under mor- och dotteraktiviteter. Allting gick som planerat tills det plötsligt händer! Utan att jag misstänkt någoting alls, har en gubbe bakom mig nogrant planerat en konspiration. Han har suttit där i mörkret och lurat med en räv bakom örat. Vem vet hur länge? Följande händer:
Gubben petar mig på axeln och frågar om tändaren som han håller i är min. Jag tar ett tag på mig, tänker för mig själv " är det min tändare? Nej, jag röker ju inte. Nej, det är nog inte min tändare". Nej, svarar jag, 100 procent säker på min sak. Men misstaget är redan skett. Svaret har kommit alldeles för sent. Redan innan mannen frågar mig om jag är säker vet jag att spelet är förlorat. Jag tittar på min mamma och inser att jag, som 17-årig tösabit, inte har någon trovärdighet alls när jag hävdar att tändaren inte är min.
Ses om två veckor gubbjävel.
Gubben petar mig på axeln och frågar om tändaren som han håller i är min. Jag tar ett tag på mig, tänker för mig själv " är det min tändare? Nej, jag röker ju inte. Nej, det är nog inte min tändare". Nej, svarar jag, 100 procent säker på min sak. Men misstaget är redan skett. Svaret har kommit alldeles för sent. Redan innan mannen frågar mig om jag är säker vet jag att spelet är förlorat. Jag tittar på min mamma och inser att jag, som 17-årig tösabit, inte har någon trovärdighet alls när jag hävdar att tändaren inte är min.
Ses om två veckor gubbjävel.
Kommentarer
Trackback
