patricianilsson

Första krisen inträffar då jag vaknar och rullar över för lite morgonmys och inser att Robin har åkt till jobbet och lämnat mig åt mitt egna öde. Fly förbannand inser jag att sista "rusningstrafikståget" precis har gått och att det kommer ta mig en och en halv timme att åka hem. En sträcka som med bil tar 20 minuter. Alla skånebor hatar skånetrafilken. Jag smsar Robin under mitt alterego "Vreden" och får ett svaret "Jag frågade om du ville stiga upp men du sa nej tack". Efter tre år tycker jag att han borde lärt sig att jag inte vaknar av något mindre än en smällkäft. Så efter att ha druckit tre koppar kaffe darrade jag iväg till Dösjebro centrum/city/järnvägsstation/åker.

Misslyckande två är när jag inser att jag glömt nycklarna och får pallra mig till mamma som lyckligtvis jobbar i vår lilla by. Anländer med förvånansvärt strålande humör. Mamma frågar mig först om jag är sjuk och sen konstaterar hon att jag inte borde visa mig offentligt osminkad. 20 minuters promenad hem.

Och angående bilden så kände jag helt enkelt att det var dags att ladda upp en bild. Men då  jag inte kunde hitta något relevant fick det bli en bild på min väggdekoration från Ikea som ramlade av hela jävla tiden. Så jag spikade fast den.