patricianilsson

Idag har varit en dålig dag.
Först frågade, eller inte frågade utan snarare påstod, en kund att jag hade en bebbe i magen. Bara uttrcyket: en bebbe i magen. Jahaja, då kan jag ju slänga den tunikan. Bra att veta.

När jag kommer hem från jobbet får jag en present av robin - en rakhyvel. Men, han klarar sig undan det, jag har trots allt inte rakat mig på snart tre veckor. Vintern är en hård tid.

Gårdagens replik: Ich habe eine grosse gedunderschnausse.

Gårdagens aha-upplevelse: Favoritdans? Fult

Har lugnat ner mig nu och ska istället iväg till Stenestad. Stenestad som ligger utanför Kågeröd som ligger utanför Svalöv som ligger utanför samhället.

Så nu vet ni hur ni hittar mig!

Jag hyperventilerar och viftar lite fånigt med händerna framför ansiktet för att inte börja gråta.

Om du har en stark beroendementalitet klicka INTE här

Idag blev det gulaschsoppa till middag. Jag gillar inte soppa. Gulasch är ungerskt och Aja (MACSOTAY) åt middag med mig idag. Jag tittade honom i ögonen och sa "det här är ditt fel. så här går det när man låter ungrarna komma hit".

För er som likt Aja inte förstår varför det är just hans fel så säger jag -  arvsynden.
För om polska medborgare med en snippa inte får bestämma över sin egen kropp på grund av arvssynden a.k.a guds gåva så får inte Aja komma undan med att jag tvingas äta gulaschsoppa.

Annars? Känner ni er ensamma i höstmörkret så kan jag rekommendera: http://amishonlinedating.com/

Idag högg jag av mig toppen av fingret. En väldigt liten bit, men utan tvekan fingrets bästa del. Mitt vänstra pekfinger ser ut som om det har en hatt.

Men det var inte det jag skulle säga. Det jag ville föreviga var min mammas reaktion när hennes enda barn dyker upp med blod som pulserande rinner nerför armen. Hon säger åt mig att ta på ett plåster. ETT PLÅSTER! Jag höll på att dö; jag såg stjärnor i skyn och jag kunde känna hjärtats slag i fingerspetsen.

Nej, nu ska jag återvända till affärsplanens layout som jag råkade ta ansvar för under ett ögonblick av tillfällig sinnesförvirring.

Låt mig först bjuda en på en högst random bild.



Så!

GODNATT!

Idag har jag jobbat OCH fått betalt! Och inte nog med det så  blev det lite pengar över efter att Skånetrafiken... ja... ni vet... gjorde sitt. OCH jag har ätit 5 kakbitar och är nära döden. Jag dör.  Och Philippa är på VIP-bandy och Nico är i Thailand. Och jag äter kakor. Jag dör.

När jag och Robin åkte hem från Mallorca blev det ett jävla liv eftersom att någon hade gjort av med 20 euro som vi hade sparat till lunch den sista dagen. Efter en "lugn" diskussion kom "vi" överrens om att det måste ha varit Robin som slarvat bort dem.

Jag hittade precis 20 euro i min kofta. Oh oh..

Heureka!

Jag krackelerar och behöver en kaka.

Fifan vad jag längtar tillbaka till Berlin.

Flipp - Mitt nya intresse är djur. Särskilt Melurer.

Men det var väl fan vad det ska vara intelligenskrävande att blogga då!

Inläggen kom alltså i fel ordning.

Herregyd vad det har varit mycket. Jag har fått ett nytt jobb! Med det är ett slavjobb. Gratis godis dock.

Idag bestämde jag mig även för att sluta prata och agera - (wooow, jag råkade göra en liten sjua!) men mer om det ifall jag faktiskt fullföljer det.

Annars? Annars donerade jag lite pengar till rädda barnen idag. Med betoning på lite. Två kronor efter att ha köpt pesto på ica. Men du vet hur man säger; baby steps to s:t Pär.

Jag dementerar mina uppgifter om den lilla sjuan i det förra inlägget... Den försvann.. Mystiskt...

GUD VAD SPÄNNANDE MIN TILLVARO ÄR!

Jag vill åka till Frankrike.

Annars? Annars har jag en ny vana av att springa hem från den sena bussen. Eftersom att jag igår hade skoskav tog jag av mig skorna och sprang hem barfota. Det kändes väldigt franskt just när jag gjorde det. Idag känns det polskt. I just can't fight the feeling.

JAG GJORDE DET!

Jag joggade imorse, en helt fenomenal insats och jag förtjänar verkligen allt beröm i världen. Jag gör det.

Dessutom fick jag ett nytt jobb igår.  När jag var där kände jag mig som en vinnare. Efter att ha reflekterat lite på tåget insåg jag att jag är en förlorare. Igen. Fast å andra sidan ingår förmåner - gratis godis.

De e najs.

Igår satte jag väckarklockan på 06:45 för att hinna jogga. På riktigt. Graden av hur taggad jag var, var inte mild, om ni förstår vad jag menar.

Jag hade dock inte räknat med det jag skulle mötas av utanför fönstret -  som en dementors andedräkt (hehehehhe).

Idag slängde jag mina idrottsoutfits långt, långt bak in i garderoben.

Godmorgon!

Äter vindruvor och väntar på att få skörda min ko.

Vad gör du?

Äter vindruvor och väntar på att få skörda min ko.

Vad gör du?

Något mystiskt har hänt.. Någon har hittat min blogg och inte mindre, kommenterat! Kommer detta hända igen? Spänningen är olidlig.

Anyway. Boende i Svalöv uppmanas hålla sig inomhus. Jag ska övningsköra till Pressbyrån.

Jag och Flipp satt och fikade när hon kom på att hon måste springa över till banken. Jag tänkte att det gör väl inget, jag kan sitta här ett tag.

Konstaterat och bevisat: man har nått en ny botten när man spelar sitter ensam på ett café och spelar farmville.

I morse hittade jag en halv kanelbulle i min jackficka.

Jag har kommit ett steg närmare mysteriet om min vikt.

Ni vet kvällarna när man efter ett visst inFLYTande får ett så jävla tjusigt självförtroende. Skämt, skämt, skämt; ingen kan få nog av en!

Känslan är inte identisk dagen efter när man kollar igenom bilderna.

Förbipasserande i Svalöv som såg en silvrig peugeot rulla upp och ner för backen vid rödljusen: oroa er inte. Jag var bara ute och övningskörde.

Men det viktigaste är att ha en god attityd! När vi parkerar utanför huset (får inte köra upp på uppfarten sen jag nästan körde in i garaget) avslutar jag alltid med ett stort leende och en klapp på min egen axel innan jag skuttar ur bilen. Mamma brukar däremot sitta kvar i bilen en stund med stängda ögon. Idag tror jag att hon fällde några glädjetårar faktiskt.

Jag skulle bara logga in och säga godnatt till min ko när jag såg att Robin hade glömt logga ut... Innan jag hade hunnit tänka hade jag skapat ett farmville åt honom och skickat en ko till mig själv.

Detta har gått för långt, det går ut över mina nära och kära.
9 timmar in i Farmville känner jag att jag behöver hjälp.

http://publishme.se/863021/entries/article/52725761/


Länkar mig själv och tänker "jaha, det var den viljestyrkan".

Jag har i alla fall skördat mina första jordgubbar.

Hitade min dator i sängen imorse och jag har faktiskt inte nuddat golvet än trots att jag varit vaken i en timme och kommunicerat med omvärlden. Fascinerande.

Igår var jag på fantastiskt galej i Kågeröd med i snitt två personer per tio kvadratmeter. Nej precis, menar det. Men jag fick se Aja dansa som Jackson. Vilket faktiskt påminner mig om att jag måste berätta för honom att jag går i samma klass som Michael Jacksons arvtagare. Den karamellen kan ni suga på ett tag. Eller googla det.

Dessutom har jag konstaterat att jag nu kommer få mer tid över på helgen då jag är helt klar med vissa människor. Om det är något som jag avskyr till den gräns att det få mig att må illa så är det intolerans, rasism och ett allmänt avskyvärt avståndstagande från ödmjukhet. Människor som dömer andra människor på grund av etnicitet, hudfärg eller kön. Jag skäms över att bo i Sverige ibland.

På morgon var jag på den oh so glammiga invigningen av Svalövs gymnasiums sammarbete med Ring Knutstorp.
Jag åt en korv grillad på en motorhuv och vann en hink med bilputs! Jag vet faktikst inte om det var första pris, men jag är lika lycklig för det. Ska bara komma på vad jag ska använda min vinst till.



För övrigt har jag kommit över gårdagens kris genom att straffspringa i ösregnet. Eller egentligen så sprang jag bara cirka 500 meter sen gick jag hem till Aja och drack kaffe. Men det räknas.

Jag ser att min fjärde inlägg som hette inlägg nr 5 (därav namnet på det nya fjärde inlägget som heter inlägg nr 5(på riktigt) Förvirrande?) Jag får ta och öva på det där med paranteserna. Ja, jag kom av mig. Jag ser att det fjärde inlägget försvann och därför kan mitt förra inlägg verka förvirrande.

Jag vägde mig alltså efter en veckas semester.

HERREJÄVLAR JAG HAR GÅTT UPP FYRA KILO! (det är inte riktigt sant. Jag har gått upp två, men det är trevligt att tro att jag vägde fyra kilo mindre innan.) Och Musse ringde aldrig. Och jag fick aldrig se monsterfisken. Och kattluckan gjorde inget kul. Och Flipp, jag tänker skriva och i början av meningar oavsett vad du säger. Och det förra inlägget var inte det 5:e. Och det var väl en fin sammanfattning av min fredagskväll.

Godnatt!

Besvikelse är när man har tittat på MonsterFish på History Channel i fyrtio minuter och de drar ut på att visa monsterfisken till slutet för att de vet vad jag vill ha, och de tycker om att ge det till mig. Hehehe. Det var ett litet internskämt. I alla fall. Besvikelse är när man har tittat på en fet sötvattensfiskare som heter Kirkland i fyrtio minuter och sen försvinner bilden och man ser bara undertexten

"Monsterfisken är kolosalt grotesk och Kirkland tror knappt sina ögon"
"Oh gud! Det var nära, den fick mig nästan!".

Nej, förresten jag tar ångrar mig. Besvikelsen är att jag på en fredagskväll är besviken över History Channels bildkvalité

Jag -  Så vad har jag missat, vad har du gjort i veckan?
Nico -  Ja.. Jag har skördat mina jordgubbar.

Must... fight... farmville..

Annars. Kattluckan stängs automatiskt efter klockan 19:30. Dagens under.

Nu sitter jag och väntar på att Musse ska ringa tills han inte ringer så att jag kan ringa och fråga varför han inte ringde.

Idag gled jag nedför parkeringen på Sturups flygplats harmonisk ända från centimeter 0 till den sista halvan. Nyss hemkommen från en underbar semester var jag lycklig och tillfredställd även om "något" hungrig, trött och illaluktande. Jag sätter mig i bilen och börjar planera hur min måltid ska se ut (for the record min nya favoriträtt: nudelwok med den inte så revolutionerande och inte längre så hemliga ingridiensen currypaste) när det plötsligt händer -  Robins biljävel startar inte. Efter att, i två timmar, ha terroriserat förbipasserande med startkablar och puttat bilen runt halva parkeringen kom jag till slut hem. Lite hungrigare, lite mer illaluktande och definitivt inte lika harmonisk.

Nu sitter jag och känner hur mitt hjärta slår oregelbundet medan jag läser igenom det jag missat i skolan. Vår UF-coach har masskickat små hatmail om att många missköter sina uppgifter i företaget och jag tog till mig så hårt att jag bestämde att ta ut det på mina medarbetare och be om ett möte imorgon, lördag. Fast egentligen är det nog mitt undermedvetna som ger mig en ursäkt att få åka till HändigaHänder-Mansion.

Annars? Annars har vi installerat en elektronisk kattlucka. Mer information om hur det artar sig kommer.