patricianilsson

Igår hade jag det fantastiskt roligt. Värst var imorse när jag läste igenom "sända objekt" på mobilen. Och självklart ( höll på att glömma/förtränga) när jag blev tagen på bar gärning medan jag smygåt ur ett kylskåp. Har aldrig förr känt mig mer som en liten gnagare. Pulsen ökar snabbt, jag tittar upp ur kylskåpet och ser skuggan av någon som är på väg upp på trapporna. Eftersom mitt sunda förnuft var lite, ja ni vet, var min superidé att springa ut ur huset så snabbt att ingen såg vem det var som stal mat. Kortfattat: ingen bra idé.

Imorse vägrade min mamma hämta mig från Robin om jag inte följde med till kyrkan, och inte vilken kyrka som helst utan den Polsk-Katolska kyrkan. Jag var trängd mot en vägg och var tvungen att välja mötet med gud. När mamma såg mig höll hon dock på att avlida och vi fick snabbt åka inom Nova Lund för att köpa en kyrkoutfit. Mamma var nöjd och jag såg ut som självaste Moder Teresa. Jag fick betala för min make over själv också. Inser nu att jag blev riktigt blåst.

Sitter och kollar på Kvarteret Skatan med mamma då det plötsligt händer. Johan Glans får stånd och jag dyker genast ner i mobilen och låtsas som om jag inte tittar ändå.  Men min mamma börjar skratta! Detta är ju helt oacceptabelt. Definitivt oskriven regel att helt plötsligt behöva ta ett samtal under sexscener när man kollar på film med föräldrarna.Nästa fredagsmyskväll får man vara beredd på allt för plötsligt händer det.

Kom att tänka på en sak angående det där jag som om min kanske nya chief. Har ni tänkt på hur makten balanserar fram och tillbaka mellan chief och förvärsarbetande hela tiden? Typ "Jag går ju i skolan och jag tar det på stort allvar så jag kan ju egentligen inte jobba på vardagar och inte för ofta. " och chiefen mumlar "Nej, så klart inte. Det förstår jag helt och hållet". Score, makten är min. " Faaast, å andra sidan så vill jag inte behöva anställa två personer så det är kanske bättre för mig med någon som kan jobba när det behövs. " genast har allt vänt och jag panikskriker "Nej, men jag kan hoppa över lektioner när det behövs. Bara ring!" Och bollen är återigen på hans planhalva och jag inser att jag precis gjort en riktigt dålig deal.

Dagen i sig började med att alla tvåor skulle presentera sig i samband med UF-grupperna. Min presentation började bra. Jag drog jämnt i mitten och sen slutade den med att jag erbjöd åhörarna något väldigt oanständigt. Tänk hur snabbt det kan gå så fel.Uf-ledaren verkade gilla det i alla fall, hehe. Eller ohehe, kanske.

När jag kom hem började jag med att ringa kommunen för att klaga på att en busshållplats skulle flyttas. En busshållplats som satts dit efter Svalövs ungdomsråds inverkan. Det gick ju inte så bra då mannen jag pratade med inte tyckte att det var så farligt att gå tio minuter till hållplatsen. Uppenbarligen pendlar han inte med kollektivtrafiken.

Sen fick jag ett nytt jobb! Kanske. Med betoning kanske. Ett litet café i lund där jag praktiserade för några år sedan. Lite skrämmande är det då det i princip bara kommer dit knarkare, hemlösa och psyksjuka människor. Men å andra sidan så är lite cashflow aldrig fel, hehe. Men kansket kommer av att min KANSKE nya chef inte verkade för entusiastisk över mig. En man som inte är entusiastisk över mycket faktiskt. En sådan som inte tycker om, som bara hatar mindre. Just nu hatar han mig mindre* smile. Eller rättare sagt så hatar han Jessica mindre.

När chifen ringde:
Jag - Hej, det är Patricia.
Chifen - Ja, hej Jessica, jag söker Patricia..?
Jag - Ja, det här är Patricia.
Chifen - Jaså, är Jessica ditt mellanamn?
Jag - Nej...
Chifen -  Ja, i alla fall Jessica så undrar jag...

Men som sagt, jag säljer mig lätt. Vill han ha en Jessica, då är jag Jessica.

Såja, nu är jag en tvåa. Men det är väl inte så speciellt. Nej, precis. Jag är ju bara en tvåa. Dagen gick i alla fall gallant tills jag spillde kaffe på min vita klänning. Jag visste att det skulle hända, jag visste det. Men sådan är jag helt enkelt. Gillar att utmana ödet. Helt crazy.



Sen hade jag en väldigt förvirrande sms-konversation med  min bästa vän Flipp.

Flipp -  Jag är kung. Ska baka något utan recept och tvinga min syster att äta upp den.
Flipp - Hur gör man degen till äppelkakan?
Jag -  Vilken av dem?
Flipp - Den med smör och mjöl.
Jag - Man blandar smör och mjöl.
Flipp - Men jag har ingen mjölk.

Jag kände att det definitivt behövdes en bild. Så det här är till er alla fashionlovers! En gammal outfit under temat "det handlar om detaljerna".

Dagens detalj: muminplåster från gekås ullared

Nå, alltså. Imorgon börjar det igen och jag sitter och stressar över att jag inte har kunnat sova på sista tiden. Antagligen kan jag inte sova för att jag stressar upp mig över att jag inte kan sova. Jag stressade nog upp mamma också som gjorde en liten "sov...eh...dryck" som sades innehålla "eh.. te, mjölk och honung och sånt". Det visade sig att sånt var en liten ("liten") skvätt likör. Detta väcker många frågor. Är detta ett tecken på att jag är vuxen? Kommer min mamma åka in i finkan? Kommer jag kunna somna? Kommer min brända näsa vara kvar till imorgon? Ja, där smög jag in ett litet i-landsproblem. En liten luring. Ja.

Ja.

Hehe, nu har jag ändrat designen till fashion. Nice. Eller nej. Kanske inte så kreativt. Jag tror att jag får fortsätta jobba på det ikväll.

Ikväll gör jag ingenting. Ingenting. Ingenting. Ingenting... Men igår, var jag däremot i Malmö och träffade en massa gamla vänner. Att man ska behöva åka så långt för att träffa folk från sin egen stad/by/åker. På måndag börjar ju skolan igen och jag säger bara bring it on. Jag är redo.

Första krisen inträffar då jag vaknar och rullar över för lite morgonmys och inser att Robin har åkt till jobbet och lämnat mig åt mitt egna öde. Fly förbannand inser jag att sista "rusningstrafikståget" precis har gått och att det kommer ta mig en och en halv timme att åka hem. En sträcka som med bil tar 20 minuter. Alla skånebor hatar skånetrafilken. Jag smsar Robin under mitt alterego "Vreden" och får ett svaret "Jag frågade om du ville stiga upp men du sa nej tack". Efter tre år tycker jag att han borde lärt sig att jag inte vaknar av något mindre än en smällkäft. Så efter att ha druckit tre koppar kaffe darrade jag iväg till Dösjebro centrum/city/järnvägsstation/åker.

Misslyckande två är när jag inser att jag glömt nycklarna och får pallra mig till mamma som lyckligtvis jobbar i vår lilla by. Anländer med förvånansvärt strålande humör. Mamma frågar mig först om jag är sjuk och sen konstaterar hon att jag inte borde visa mig offentligt osminkad. 20 minuters promenad hem.

Och angående bilden så kände jag helt enkelt att det var dags att ladda upp en bild. Men då  jag inte kunde hitta något relevant fick det bli en bild på min väggdekoration från Ikea som ramlade av hela jävla tiden. Så jag spikade fast den.

Det är jättefint väder idag! Men det visste ni säkert redan. Ryktet säger i alla fall att detta är sommarens sista soldag så jag har precis panikstekt i trädgården. Jag somnade, såklart. Jag hoppas dock på ett gott resultat.

Ikväll ska jag i alla fall till malmöfestivalen! Jag har sagt att jag ska det de senaste tre dagarna, men ikväll ska jag det på riktigt. Jag pratade för några dagar sedan med några vänner om att malmöfestivalen var roligast när man var fjorton och drack lättcider vid stora trappan. De fortsatte prata om hur skönt det är att äntligen få komma in på klubbar. Själv nickade jag instämmande tills jag insåg hur gammal jag är.

Ses vid stora trappan!